babbel, en jävla massa babbel

.. Och var vill jag vara? Var vill jag tillbringa de tre kommande åren? Jo, självfallet är jag en av alla som kört av spåret och fastnat. Vilken linje på gymnasiet passar MIG? Huh. Inte lätt, inte lätt. I soundzz like a pikachuueee som jag inte kan stava till alls. Halmhalm. I miss my horsie. Jag saknar att ha en bästa vänn. Det var rätt skönt. Bekvämt at kunna lita på någon. Rent av underbart.
Tilbaka till ämnet! Vilken linje ppl? Varför tänker jag på Amanda när jag skriver detta? Ehh. Help me lord. Typ, fast du inte finns. Dunno.
Jag vill gå estetisk musik, mhm! Men tänk så failar jag ashårt och dör bara för att jag är världens mesigaste n00b in tha world.
afk.
BACK!!1
Tagg1 på gymnasium iallfall. Jag vill verkligen få musik. Ska jag? Jag ska. All set and done! Eller?

Help me lord, Typ, fast du inte finns.

pff,

Jag vet att ingen skulle förstå. Men ibland önskar jag att någon kunde sätta sig bredvid mig och låtsas att dom förstod.

En sak till, fuck relationer. Av alla fucking sorter. Förövrigt kan världen suga kuk&dö på kupen.
+ att du förtjänar inte ens att spottas i ansiktet, värdelösa kryp.
...
peace out.

klä hennes läppar i djuphavs pärlor
och bind världens nyanser i hennes hår -
häng tung bly runt hennes handleder
och låt henne dansa i regnet

Vi har inte tid att vela. Jag vet, du vet. Ska vi bara satsa? Allt eller inget, vinnaren tar allt, vi vinner tillsammans. Förloraren får lika mycket, fast i en obehagligare leveransteknik? Det kommer smärta vilket som. Ska vi njuta och såras eller bara strö salt i såren direkt? Det är bättre att låta dom läka, iallafall lite. Tycker du inte det? Jag behöver dig, jag gråter för dig ibland. Då känns det bra, för jag är inte känslolös. Det har jag fått bekräftat. Jag kan gråta, jag kan skrika och jag kan till och med blöda. Helt utan att fejka. Att skratta därimot är svårare. Det kräver mer, det kräver äkta känslor. Stara, glada överväldigande känslor. Sånna som alla vill uppleva, sånna som alla faktikst upplever, dagligen. Sånna som ingen uppskattar. Dom tar inte ens något av det allra vackraste på allvar. Fast det gör inte vi heller. För jag minns alla gånger du sårat mig, men kan inte peka ut alla gånger du fått mig att le på riktigt.

Vad håller jag på med ?

ingen,kan det jag kan just nu

Med tårar sköljs hennes på klistrade ansikte ner längs dom sköra konturerna hon är uppbyggd av. Dom konturer som låter henne finnas och låter henne veta att hon är mer än vakuum Skuggan på väggen bredvid henne växer och hon blir bekräftad, hon är där. Hjälplösa kväljningar kvävs i ljudet av det porlade vattnet. Ett vacker mönster framträder på hennes handleder med den främsta färgen i regnbågen. Tydligt, synligt och acceptabelt finns såren på hennes hud, i hennes sinne och ingen kan säga att hon är galen. För dom finns där, och dom underlättar den själviska charaden hon leker med dom obetydliga, en gång kallade vännerna. Grå, blek, äcklig. Smutsig, sårad, äcklig. Galen, tyst, äcklig. Det är allt, och det är en kärleksfull realation. Att hata sig själv blir vackert, när du lever på hatets gråa, sårade,äckliga lycka. Den känns och den uppfyller henne. Groteskt, men hon njuter. Äntligen blir hon straffad för sin existens.




Kan ni ens se, det allra vackraste?

riskera

mer än andra tror är bra

älska

mer än andra tror är klokt

förvänta

dig mer än vad andra tror är realistiskt

dröm

mer än andra tror är möjligt

Soon min ~

Denna myys tröjan ska snart bli min! <3

Jag vill något så himla mycket just nu, men jag vågar verkligen inte. Ånger är nåt av det värsta som finns & om jag skulle ångra detta skulle det inte gå att ändra på. Blir detta fel första gången kommer det kanske bli fel alla andra gånger? Observera att jag mest filosoferar Men visst jag har ett finger i leken jag med. En sak som gnager på mig är att jag egentligen inte alls vill detta. Jag menar vill, som i att ha lust och längta efter något. Det är någon annan som vill att jag ska göra detta, någon som jag vill, vill genom längtan, ska må bra. Men vad gör man?

Förändringar?

Alla vill vi ibland börja om. Jag menar från den seriösa bottnen & bygga upp en ny person, eller iallafall släppa fram den riktiga personen inom en. Klippa upp sig själv på mitten & dra fram det som är sant & på riktigt. Sen försiktigt sy igen med en vacker tråd med en klar färg. En färg som inte ger vika och som inte tänker bli smutsig eller tunn. Jag vill våga stå för mig precis som jag är. & jag är inte perfekt, långt där i från, men jag tror jag är nöjd, när jag är jag då. Inte när jag leker charader med omvärlden för att sticka ut på ett sätt som gör att jag passar in. Säkert & väl genomtänkt, men herregud vad tråkigt! Inte vet jag om jag hittar mig själv i den här soppan, men att leta skulle inte skada. Förändring är egentligen ett så stark ord som används kanske för ofta på fel sätt, men minst lika ofta rätt. Men vem är jag att säga att det används fel, det är faktiskt bara min åsikt. Det vill säga,ingen order eller nåt citat. Jag kan inte hitta nån liknelse som överstämmer med ordet och konceptet "åsikt"? Men bagateller hit & bagateller dit. Livet är för kort för att hänga upp sig på det dåliga, för att inte tala om det tråkiga som man inte ens vill tänka på. Så vad säger man? Restart? Ja, det låter bra. Det finns en liten låga inom alla, och jag är trött på att behöva gömma min låga, jag menar istället för att oroa sig för att nån ska blåsa ut den ska man hälla ut en flaska tändväska på den och se till att sluta gå ner i hemska, trista saker? Man genomför dom, sen stoppar man undan dom som lärdomar där man slipper se dom eller tänka på dom. Åsikt. Ja, det är min åsikt och jag vill fullfölja den. Livet är livet, men jag har all rätt att ändra på det.