babbel, en jävla massa babbel

.. Och var vill jag vara? Var vill jag tillbringa de tre kommande åren? Jo, självfallet är jag en av alla som kört av spåret och fastnat. Vilken linje på gymnasiet passar MIG? Huh. Inte lätt, inte lätt. I soundzz like a pikachuueee som jag inte kan stava till alls. Halmhalm. I miss my horsie. Jag saknar att ha en bästa vänn. Det var rätt skönt. Bekvämt at kunna lita på någon. Rent av underbart.
Tilbaka till ämnet! Vilken linje ppl? Varför tänker jag på Amanda när jag skriver detta? Ehh. Help me lord. Typ, fast du inte finns. Dunno.
Jag vill gå estetisk musik, mhm! Men tänk så failar jag ashårt och dör bara för att jag är världens mesigaste n00b in tha world.
afk.
BACK!!1
Tagg1 på gymnasium iallfall. Jag vill verkligen få musik. Ska jag? Jag ska. All set and done! Eller?

Help me lord, Typ, fast du inte finns.

pff,

Jag vet att ingen skulle förstå. Men ibland önskar jag att någon kunde sätta sig bredvid mig och låtsas att dom förstod.

En sak till, fuck relationer. Av alla fucking sorter. Förövrigt kan världen suga kuk&dö på kupen.
+ att du förtjänar inte ens att spottas i ansiktet, värdelösa kryp.
...
peace out.

klä hennes läppar i djuphavs pärlor
och bind världens nyanser i hennes hår -
häng tung bly runt hennes handleder
och låt henne dansa i regnet

Vi har inte tid att vela. Jag vet, du vet. Ska vi bara satsa? Allt eller inget, vinnaren tar allt, vi vinner tillsammans. Förloraren får lika mycket, fast i en obehagligare leveransteknik? Det kommer smärta vilket som. Ska vi njuta och såras eller bara strö salt i såren direkt? Det är bättre att låta dom läka, iallafall lite. Tycker du inte det? Jag behöver dig, jag gråter för dig ibland. Då känns det bra, för jag är inte känslolös. Det har jag fått bekräftat. Jag kan gråta, jag kan skrika och jag kan till och med blöda. Helt utan att fejka. Att skratta därimot är svårare. Det kräver mer, det kräver äkta känslor. Stara, glada överväldigande känslor. Sånna som alla vill uppleva, sånna som alla faktikst upplever, dagligen. Sånna som ingen uppskattar. Dom tar inte ens något av det allra vackraste på allvar. Fast det gör inte vi heller. För jag minns alla gånger du sårat mig, men kan inte peka ut alla gånger du fått mig att le på riktigt.

Vad håller jag på med ?

ingen,kan det jag kan just nu

Med tårar sköljs hennes på klistrade ansikte ner längs dom sköra konturerna hon är uppbyggd av. Dom konturer som låter henne finnas och låter henne veta att hon är mer än vakuum Skuggan på väggen bredvid henne växer och hon blir bekräftad, hon är där. Hjälplösa kväljningar kvävs i ljudet av det porlade vattnet. Ett vacker mönster framträder på hennes handleder med den främsta färgen i regnbågen. Tydligt, synligt och acceptabelt finns såren på hennes hud, i hennes sinne och ingen kan säga att hon är galen. För dom finns där, och dom underlättar den själviska charaden hon leker med dom obetydliga, en gång kallade vännerna. Grå, blek, äcklig. Smutsig, sårad, äcklig. Galen, tyst, äcklig. Det är allt, och det är en kärleksfull realation. Att hata sig själv blir vackert, när du lever på hatets gråa, sårade,äckliga lycka. Den känns och den uppfyller henne. Groteskt, men hon njuter. Äntligen blir hon straffad för sin existens.




Kan ni ens se, det allra vackraste?

riskera

mer än andra tror är bra

älska

mer än andra tror är klokt

förvänta

dig mer än vad andra tror är realistiskt

dröm

mer än andra tror är möjligt